Depression och ångest, och bäbisar

Har varit mina följeslagare de senaste veckorna. Så kreativiteten har sjunkit ännu djupare. Men merino/soja kambandet blev 2 st en-trådiga garn under juli, och ena en-trådiga fick tvinnas med sig själv, vilket den andra också ska få göra. Jag tyckte att det skiljde alldeles för mycket i tjocklek för att tvinna dem med varandra. Och jag min dummer hade upp den en-trådiga på nystmaskinen och tänkte att denna gång kan jag spinna från nystanet utan tjorv. Ack ja ... Det andra en-trådiga ska delas upp på två spolar, det tar lite längre tid än att nysta men det är värt det. Det blir läckert garn iallafall, med milda nyanser.


Det kom en kull angora/satinangora i slutet av juli (perfekt tajmat med min depression, jag behövde något uppiggande då och vad är bättre än lurviga bäbisar? ♥ ). Jag hade en angora, Hilde, lös i stallet och en dag hade hennes pappa (som annars är världens lugnaste och knappt gör ett ljud ifrån sig) rymt och de hade haft skoj. Trots att kullen ej var planerad så gillar jag resultatet, föräldrarna visste tydligen vad de gjorde. Jag hade tänkt para några honor samtidigt som Hilde blev tjuvparad men det blev aldrig av. Och glad var jag för det, för när kullen kom hade vi några dagar värmebölja. Och jag förlorade min första angora i värmeslag. Det var andra favoritangoran som avled i år. Men det skrämmande är att i tjuvkullen, som föddes ett par dagar efter angorans död, så fanns det två kopior av de två som dött i år. Det var en riktigt slump då det kunde bli 17 färger i kullen och ungarna hade 50% chans att bli satinangora (ena angoran som dött i år var satinangora).

I kullen blev det 9 ungar i 6 färger; svart, havanna, blå, egern, viltgul och vit rödögd (havannan är inte med på fotot). Och 3 av dem är satinangora. Jag ska också tillägga att det bruna som syns är torv och inte bajs.

/AN ♥