Silkeskokonger

Nu (eller ja, för snart två veckor sedan ;) ) har jag äntligen testat att de-gummera silkeskokonger och göra silkesark av dem!

Jag testade med 10 färgade och 18 vita. Och jag fick snabbt lära mig att man ska bara koka 1 färg åt gången. De färgade var rosa, turkos, rosa/turkos och lila. Alla kokonger blev ljuslila när de var färdiga … Jag ska testa en gång till, med bara 1 färg. För är det så att mycket färg försvinner så är det inte roligt att sälja dem.

Jag använde en liten kastrull och en bit tvål av med naturliga ingredienser. Jag skulle nog ha använt en mindre tvålbit och löst upp den helt innan jag hade i kokongerna, det blev lite tvålbitar i vissa kokonger när de var klara.

Jag hittade bara instruktioner på engelska (http://www.pamdeluco.com/silk%20degumming/degumming.htm), där förslogs tvål (med naturliga ingredienser) eller tvättsoda. Jag undrar om man inte skulle kunna använda också schampo med naturligt innehåll.

Jag lät det sjuda i ca 40 minuter innan det var klart. Sedan sträckte jag ut kokongerna (en i taget) över en juleskumsask (den hade bra storlek).

Jag skulle nog ha kollat på denna video (https://www.youtube.com/watch?v=P_OpFgQ4HTk) en extra gång innan jag sträckte ut kokongerna, denna person började sträcka ut dem i vattnet, jag sträckte ut dem i luften.

Jag fick också med många knölar, läste på ett annat ställe (http://www.wormspit.com/mawatas.htm) att det är silkeslarvens sista spunna trådar.

Jag använde en juleskumsask att sträcka ut silkesarken på, till nästa gång ska jag nog göra mig en träram. Jag fick luta mig mot asken när jag skulle få arket på plats, så min tröja hade en blöt rand över magen ;) 

Man blir vis av erfarenheter säger man ju. Så jag ska testa någon gång till ;)

Då jag färgat kokonger för att sälja så vill jag kunna ge köparna bra instruktioner över hur man går tillväga, plus att jag vill se så att färgerna håller (annars är det ju inte kul).

Mina silkesark går fint att spinna av, de där stora pluttarna får man ta bort när man spinner.

Jag ska testa att de-gummera några vita också, och sedan färga dem (som jag gör med köpa silkesark). Också en sak som är kul att pröva ;) 

/AN ♥

Kardor och kardor

Mitt första par kardor var begagnade, och de fungerade fint tills nockorna började att släppa taget och bli slappa. Dessa kardor fick en ny kardmatta ifjol (vilket jag vill minnas att jag bloggade om).

Mitt andra par var också begagnade, köpte dem inte så långt efter mitt första par. Mitt andra par har jag aldrig riktigt gillar, handtagen var obekväma och de var inte sköna att karda ull med. Men efter att mitt första par gav upp så var jag "utelämnad" till par nr 2.

Jag märkte efter ett tag att nockorna i par 2 är för korta, vilket gör så att ullen blir typ skuren och det lätt blir noppror. I godispåsarna jag säljer finns det handkardade flor, jag var tvungen att först karda ullen på kardmaskin och sedan litegrann på handkardorna. För skulle jag ha kardat enbart på handkardorna skulle det blivit väldigt dåliga kardflor.

Par nr 1 fick som sagt nya mattor ifjol, men det var mattor med TPI 120, alltså för superfin ull (t.ex. angora). De har jag också svårt att karda stora mängder på (förmodligen behövs mattorna kardas in innan de blir mer lätthanterliga). Att jag valde TPI 120 var just för angoran, men jag märker ingen större skillnad mot när jag kardade angora med TPI 72.


Så jag har ett tag haft behov av ett par nya kardor, förra veckan blev det av då jag hittade ny kardor till ett bra pris.

Kardorna är av märket Kromski och har TPI på 72 (normalstandarde kardor, jag tror att alla gamla kardor har TPI 72, TPI betyder på svenska "nockor per tum" så inom området av 1 tum finns det alltså 72 nockor om det är TPI 72).

Första kardtagen kändes som att karda moln, det gick så smidigt! Och handtagen är jättesköna, runda och stora.

Enda nackdelen är att de är väldigt tunga. Jag har känsliga handleder och i år har de varit känsligare än vanligt (ena gjorde jag illa för två veckor sedan när jag hjälpte till att lyfta den döda Ida, efter det fick jag ha handledsstöd i flera dagar).

Jag har kardat 15 gram ull på kardorna, efter det sade ena handleden ifrån (den jag gjorde illa häromveckan). Så det är tråkigt, för jag tror att tyngden på kardorna är en anledning till att de också kardar så lätt. Jag får se till att ha handledstöd på mig i fortsättningen, och bara karda små mängder åt gången.

Men jag vill verkligen rekommendera dessa kardor, för mig som haft strulkardor hamnade jag nu i sjunde himlen.


Gällande spinning så har jag fått till två härvor denna månad, 12 resp. 55 gram (tyvärr så har jag ej fotat). Och just nu försöker jag ta mig an en merino/soja blandning. De kambanden blir ej helfärgade (utan jag färgar dem spräckliga så att guldfärgen i sojan ska synas), och när man spinner dem ser det ut som vattenfärger, de blir ljusa och milda. Jag ska visa bild på kambandet och garnet när jag spunnit klart.

/AN ♥

Farväl Ida

I onsdags sade vi farväl till en kär familjemedlem. Efter nästan 14 år hos oss så orkade inte Idas kropp längre.

Hon hade ett sista uppblossande av energi i tisdags, och gjorde någonting hon inte hade gjort på länge. Hon hjälpte till på gården med att riva bort en stor rot.

Sedan natten till onsdagen så började hon må dåligt, efter att ha störtkräkts inne så ville hon vara ute. Hela natten låg hon ute på den kalla backen (med handduk bäddad över sig).

På morgonen bokade mina föräldrar tid hos veterinären. Ida var så pass dålig då så att hon inte ens kunde sitta upprätt. Jag och pappa fick hjälpas åt att lyfta henne i bagagen, och sedan satt jag där med henne en stund innan mina föräldrar for iväg med henne.

Hos veterinären hade det gått lugnt till, Ida fick ligga kvar i bagagen och fick där först lugnande och sedan överdos av sömnmedel. Och hon hade lugnt somnat in.

Hon ligger nu begraven på en fin plats, ganska nära gården. Allt gick så smidigt och enkelt, beslutet att hon fick somna in, själv avlivningen och sedan begravningen.


Hon blev 14 år och nästan 1,5 månad, det är många år för en hund! Bilden nedan är tagen för 3 veckor sedan, då var hon fortfarande väldigt pigg och fräsch.

Här hemma är det en slags sorgsen lättnad. Två veckor innan hade vi varit till djursjukhuset för en hälsokoll på Ida, där fick vi veta att hennes lymfkörtlar var väldigt förstorade och hon hade cancer där. Och det kunde gå blixtsnabbt eller sakta innan hon blev sämre.

Med en så gammal hund är det inte heller någon mening att behandla cancern (utan vi beslutade att blev hon dålig var det bara att låta henne somna in). Vi har haft henne under mycket uppsikt de sista åren, dels p.g.a. hennes ålder och dels p.g.a. hennes sjukdom (addisons, hon blev sjuk när hon var 9-10 år och har käkat flera piller per dag). Och efter cancerbeskedet så blev det ännu mera uppsikt på henne.

Så nu kan vi liksom andas ut, och veta att hon mådde bra ända in i det sista. Kompisarna Tara och Zazza funderar över vart Ida har tagit vägen, de har aldrig varit hemma utan Ida. Zazza har gått och sökt Ida och hängt efter mamma en del. Tara har inte varit lika tydlig, men så var hon inte lika tät med Ida som Zazza var. De fick träffa Ida innan hon togs till veterinären, så de fick se då hur dålig hon var.


Jag kommer minnas Ida som på bilden nedan (tagen 2009), en levnadsglad och busig tjej som älskade leksaker (speciellt bollar). Dragkamp älskade hon intill sitt slut, fast med mjuka djur och lugna drag på slutet.

Tack vännen för allt du lärde mig om hur man ska bete sig mot hundar, för alla skratt du gav mig när du visste att jag behövde det. Tack för att jag för en gångs skull fick duga som extramatte utan problem, sist när matte och husse var utomlands. Att jag kunde ha dig och Tara tillsammans utan strul, t.o.m. några nätter, det var värdefullt för mig. Tack för att du uppfostrade Tara, alla valpar borde få ha en uppfostrare som du.

Du lever kvar i våra minnen, för mig kommer det nog alltid komma fram ett leende när jag pratar om allt du kunde hitta på (t.ex. ärevarvet ifjol med Taras leksak i mitt rum, jag låg i sängen och ville att du skulle sätta dig bredvid, du ville inte det så du sprang ett varv med Taras leksak i munnen, huvudet och svansen högresta. Du passerade ju min säng iallafall, så du tyckte väl att du inte var alldeles olydig ...).

/AN ♥