Mera garn

Har gjort ett till garn, gjorde klart den inom ca 12 timmar (med pauser nu och då inom den tiden). Merino, färdigfärgat kamband från wow. 51 gram och 72 meter.

Har ett till garn på G, blir också ca 50 gram men det blir tunnare än de andra jag har spunnit denna månad. Har lite kvar av den ena tråden att spinna, den ska jag göra klart nu och så får det tvinnas två-trådigt sedan jag har sovit ...

Så snart har jag bara 100 gram kvar att spinna denna månad.


/AN

Några garner

Så, nu har jag lyckats spinna lite garn, spunnit ca 1 hg denna månad så nu har jag bara 2 hg kvar av denna månads spinnutmaning. Gram och meter syns på bilderna, detta är garn som jag spunnit för att sälja. Översta är spunnet av kamband från wow, den nedre är av kardfloret The Blackberry från nunocos första smörgåsbox.

Också har jag spunnit test av norsk spaelsau, i mitten är det täckhår. De andra två är ullhår, den nedersta är från samma fäll som täckhåret. Ska ta och tvätta ullen snart, de här proverna fick spinnas av otvättad ull, och det luktade inte precis mumma ... Därför spann jag på slända, det är inte så kul att spinna med otvättad ull på rocken.

/AN

Dumt knä, ändrad spinnutmaning och stickning

Jag får sänka min spinnutmaning denna månad. Natten till i söndags så for mitt ena knä ordentligt ur led. Mina knäskålar har farit ur led sedan jag var 11 år (så i ca 13 år alltså), men sista åren har jag klarat mig bra (lärt mig hur jag inte ska göra, plus att jag är noga att gå sakta om det är halt och är det is så är det broddar som gäller), har nog lyckats bygga lite muskler runt om. Problemet är bara att skålarna nu har börjat fara ur på andra sätt.

När knäskålarna far ur led så åker dem utåt åt antingen höger eller vänster. Jag har haft sådan "tur" att mina omgående farit tillbaka av sig själva (också ska jag väl tillägga att bara en åker ut åt gången, det brukar vara i samband med att jag vridit benet dumt). Sista gångerna som skålarna åkt så, så har jag kunnat hållit mig på benen och uthärdat smärtan bra. Men sista två gångerna som knäskålarna har åkt ur så har det åkt inåt mot benet. Och sedan också utåt åt ena sidan. Detta var vad som hände natten till söndagen (och då när den åkte åt sidan så var skålen fortfarande inåt), och skålen läste sig också fast i sin position i några sekunder. Smärtan var fruktansvärd. I vanliga fall slipper jag svullnad genom att snabbt böjda knät och ha det så en stund, sedan brukar knät vara ok efter 1-2 dagar. Jag böjde knät när smärtan hade avtagit, men ändå svullnade knät. Och fortfarande är det lite ömt, att bära tungt och att gå i trappor är fortfarande lite svårt. Och nackdelen är att jag nu belastar andra knät mycket, så att det börjar göra ont.

Jag vet inte riktigt orsaken till varför skålen börjat åka inåt, minns jag rätt så är det samma knä som det gjort så på. Och minns jag rätt så är det just det knät som min hund rusade in i för något år sedan (så skålen for ut, och jag for också ...). Jag hade hoppats att undvika operation på knäna just för att de inte far ut så ofta och att jag fått lite muskler runt. Men när de börjar åka så här så blir jag livrädd (mer rädd för det än för operation). Jag for i golvet, vrålskrikandes och tårarna bara rann. Sådan smärta vill inte jag uppleva igen ...

Men iallafall, p.g.a. att knät fortfarande ömmar så sänker jag min spinnutmanings-mängd denna månad:
från 0,5 kg till 0,3 kg.



Jag har nu iallafall fått till att sticka lite, stickar handledsvärmare på strumpstickor. Använder stickor strl. 2,5 och vilket pillergöra det är! Jag är van med strl. 4-5, har också använt strl. 10 till någon sjal. Jag har fått jäklas med stickningen, en gång for flera av stickorna ut så då fick jag repa upp flera varv. En gång saknades en maska i 2-3 varv, trots att jag hade lagt på den ... Och nu sist hade jag en maska för mycket, och när jag skulle repa upp för att fixa problemet så åkte flera maskor ut! Och sedan gillar jag inte heller stålstickor, dessa är också böjda (av någon anledning, de är gamla så vem vet vad de har råkat ut för ;) ), använder dem bara för att de var de enda små stickor som fanns i huset. Jag ska se till att köpa upp ett gäng strumpstickor i bambu till mig själv snart.

Så jag är lite galen på stickningen just nu, tröstar mig med att jag ska ha dem själv så då spelar de där småfelen inte så stor roll (jag tycker inte om att behöva repa upp, oftast är handspunnet garn inte bra att repa upp tycker jag).

Garnet visade jag i förra inlägget, det är egenfärgad merino.

/AN

Augusti månads ull, Fårdag på Torsta och Sheep dip

Har hänt lite sedan sist. Först och främst kan jag berätta att jag inte uppnådde Augusti spinnmål på 2,5 hg, jag spann nog 2,3 hg (har några snuttar som blev över efter sockgarnet, vet inte vad de väger så summan är inte exakt) så jag var ganska nära iallafall.

Septembers spinnutmaning blir endast viktmässigt, ska inte testa någon ny teknik denna månad:

- 0,5 kg ska jag spinna under september. Och det ska bli ganska tunna garner.



Här är andra garnet jag gjorde i Augusti, 41 gram och 240 meter. Egenfärgad merino, lyckades inte alls bra med färgerna på bilden.

Passade också på att fota första garnet jag spann av egenfärgad ull, tror inte att jag hade fått till foto på den. Även denna stämmer färgerna inte bra, brukar få till bättre bilder både gällande färger, skärpa och sken ...

Också har jag varit på Fårdag på Torsta, den 28 augusti. Väldigt intressant att se jämtlandsfår och ullklippning och sortering. Det som var mest intressant var deras spinneri UllFORuM. Fotade tyvärr ingenting, ville inte gå och bära en kamera (och min mobil tar inte så bra bilder).

Det var lite ullprat när vi var inne på spinneriet och jag fick höra någonting jag aldrig har hört talas om förr: sheep dip (får dipp). I vissa länder så låter man fåren gå igenom ett kemikaliebad som räcker hela fårets livslängd. En person har som enda arbete att trycka ner fårens huvud i detta bad, då hela fåret måste "doppas". Detta verkar vara vanligt i varma länder, där de har merinofår. Jag har trott att merinoullen från World of Wool har varit bra då ullen kommer ifrån Sydafrika och djuren inte blivit utsatta för mulesing. Men då finns risken att djuren blivit dippade istället.

För mig är ull en naturprodukt och man mister den känslan när man får höra att djuren blivit doppade i kemikaliebad. Okej att djuren får mediciner när de blivit sjuka, men att ha dipp som förebyggande är enligt mig förkastligt. Finns så många andra sätt man kan förebygga sjukdomar och ohyra, och som är snällt mot djuren. Jag undrar hur mycket av djurens immunförsvar som tar stryk av kemikalierna. Hur många sjukdomar fåren drar på sig av kemikalierna, hur deras fortplantningsförmåga blir och hur mycket utsätts fostren? Och jag förmodar att man slaktar djuren till slut och äter köttet, hur bra är det?

Ibland vill man bara ha skygglappar på sig. Och ärligt talat, det har jag ofta. Man kan ta reda på mycket via internet idag men man undviker det. Man vill inte veta alla hemskheter som förekommer, vare sig det gäller människor, djur, mat eller kläder. Ibland mår man bäst av att inte veta allt ...

Jag hade beslutat mig för att inte köpa merino, men då är det så att jag älskar nunocos kardflor, och speciellt deras smörgåsboxar. De använder mycket merino. Så just nu kommer jag bara undvika att köpa kamband av merino. Ska i slutändan helt sluta med merino, men det får bli när jag skaffat en egen kardmaskin och kan göra egna färgglada kardflor (och det ska jag se till ska bli snart, får sluta köpa ull några månader och lägga undan pengar till kardmaskin istället för nu har jag ändå massor av ull). För just nu är nunocos smörgåsboxar som rena glädjepillren för mig, och då jag bli deppad då och då behöver jag sådana glädjepiller.

Med kamband får det bli BFL i fortsättningen, den ullen från wow kommer ifrån Storbritannien och där har jag fått för mig att de har bra djurhållning med fåren. Finns även kamband från nordiska raser från wow, sådana får det också bli. Nackdelen är att det känns löjligt att de blivit fraktade mycket, men ser man krasst på det blir all ull fraktad. Det är ju liksom inte många som kan gå till grannen och få tag på ull. Nu har jag sådan tur att jag har nära till Torsta (tror jag har 3 mil dit enkelväg) och där säljer de både kardband och kardflor av jämtlandsull. Ska testa och färga kardband, det kan ju fungera, annars får jag färga sedan jag spunnit garn.

Blev mycket funderingar om detta ... Ibland är det bra att tänka till lite.



Något annat som hände på fårdagen var att jag köpte 2,1 kg norsk spaelsau från Ullsörvis. Fick då också veta att det finns en ullsorteringsstation i Norge inte alls långt ifrån där jag bor (är ju Jämtlänning så har nära till Norge ;) ). Jag och en vän kommer nog att åka dit nästa höst och köpa en del ull. I höst får det räcka med ullen som kommer bli från min väns får (och där har hon i två år använt jämtlandsbaggar så det är nog ganska fin ull på några av djuren). Jag ska försöka satsa lite mer på (relativt) närproducerad ull framöver.


/AN