Augusti månads ull, Fårdag på Torsta och Sheep dip

Har hänt lite sedan sist. Först och främst kan jag berätta att jag inte uppnådde Augusti spinnmål på 2,5 hg, jag spann nog 2,3 hg (har några snuttar som blev över efter sockgarnet, vet inte vad de väger så summan är inte exakt) så jag var ganska nära iallafall.

Septembers spinnutmaning blir endast viktmässigt, ska inte testa någon ny teknik denna månad:

- 0,5 kg ska jag spinna under september. Och det ska bli ganska tunna garner.



Här är andra garnet jag gjorde i Augusti, 41 gram och 240 meter. Egenfärgad merino, lyckades inte alls bra med färgerna på bilden.

Passade också på att fota första garnet jag spann av egenfärgad ull, tror inte att jag hade fått till foto på den. Även denna stämmer färgerna inte bra, brukar få till bättre bilder både gällande färger, skärpa och sken ...

Också har jag varit på Fårdag på Torsta, den 28 augusti. Väldigt intressant att se jämtlandsfår och ullklippning och sortering. Det som var mest intressant var deras spinneri UllFORuM. Fotade tyvärr ingenting, ville inte gå och bära en kamera (och min mobil tar inte så bra bilder).

Det var lite ullprat när vi var inne på spinneriet och jag fick höra någonting jag aldrig har hört talas om förr: sheep dip (får dipp). I vissa länder så låter man fåren gå igenom ett kemikaliebad som räcker hela fårets livslängd. En person har som enda arbete att trycka ner fårens huvud i detta bad, då hela fåret måste "doppas". Detta verkar vara vanligt i varma länder, där de har merinofår. Jag har trott att merinoullen från World of Wool har varit bra då ullen kommer ifrån Sydafrika och djuren inte blivit utsatta för mulesing. Men då finns risken att djuren blivit dippade istället.

För mig är ull en naturprodukt och man mister den känslan när man får höra att djuren blivit doppade i kemikaliebad. Okej att djuren får mediciner när de blivit sjuka, men att ha dipp som förebyggande är enligt mig förkastligt. Finns så många andra sätt man kan förebygga sjukdomar och ohyra, och som är snällt mot djuren. Jag undrar hur mycket av djurens immunförsvar som tar stryk av kemikalierna. Hur många sjukdomar fåren drar på sig av kemikalierna, hur deras fortplantningsförmåga blir och hur mycket utsätts fostren? Och jag förmodar att man slaktar djuren till slut och äter köttet, hur bra är det?

Ibland vill man bara ha skygglappar på sig. Och ärligt talat, det har jag ofta. Man kan ta reda på mycket via internet idag men man undviker det. Man vill inte veta alla hemskheter som förekommer, vare sig det gäller människor, djur, mat eller kläder. Ibland mår man bäst av att inte veta allt ...

Jag hade beslutat mig för att inte köpa merino, men då är det så att jag älskar nunocos kardflor, och speciellt deras smörgåsboxar. De använder mycket merino. Så just nu kommer jag bara undvika att köpa kamband av merino. Ska i slutändan helt sluta med merino, men det får bli när jag skaffat en egen kardmaskin och kan göra egna färgglada kardflor (och det ska jag se till ska bli snart, får sluta köpa ull några månader och lägga undan pengar till kardmaskin istället för nu har jag ändå massor av ull). För just nu är nunocos smörgåsboxar som rena glädjepillren för mig, och då jag bli deppad då och då behöver jag sådana glädjepiller.

Med kamband får det bli BFL i fortsättningen, den ullen från wow kommer ifrån Storbritannien och där har jag fått för mig att de har bra djurhållning med fåren. Finns även kamband från nordiska raser från wow, sådana får det också bli. Nackdelen är att det känns löjligt att de blivit fraktade mycket, men ser man krasst på det blir all ull fraktad. Det är ju liksom inte många som kan gå till grannen och få tag på ull. Nu har jag sådan tur att jag har nära till Torsta (tror jag har 3 mil dit enkelväg) och där säljer de både kardband och kardflor av jämtlandsull. Ska testa och färga kardband, det kan ju fungera, annars får jag färga sedan jag spunnit garn.

Blev mycket funderingar om detta ... Ibland är det bra att tänka till lite.



Något annat som hände på fårdagen var att jag köpte 2,1 kg norsk spaelsau från Ullsörvis. Fick då också veta att det finns en ullsorteringsstation i Norge inte alls långt ifrån där jag bor (är ju Jämtlänning så har nära till Norge ;) ). Jag och en vän kommer nog att åka dit nästa höst och köpa en del ull. I höst får det räcka med ullen som kommer bli från min väns får (och där har hon i två år använt jämtlandsbaggar så det är nog ganska fin ull på några av djuren). Jag ska försöka satsa lite mer på (relativt) närproducerad ull framöver.


/AN