Dumt knä, ändrad spinnutmaning och stickning

Jag får sänka min spinnutmaning denna månad. Natten till i söndags så for mitt ena knä ordentligt ur led. Mina knäskålar har farit ur led sedan jag var 11 år (så i ca 13 år alltså), men sista åren har jag klarat mig bra (lärt mig hur jag inte ska göra, plus att jag är noga att gå sakta om det är halt och är det is så är det broddar som gäller), har nog lyckats bygga lite muskler runt om. Problemet är bara att skålarna nu har börjat fara ur på andra sätt.

När knäskålarna far ur led så åker dem utåt åt antingen höger eller vänster. Jag har haft sådan "tur" att mina omgående farit tillbaka av sig själva (också ska jag väl tillägga att bara en åker ut åt gången, det brukar vara i samband med att jag vridit benet dumt). Sista gångerna som skålarna åkt så, så har jag kunnat hållit mig på benen och uthärdat smärtan bra. Men sista två gångerna som knäskålarna har åkt ur så har det åkt inåt mot benet. Och sedan också utåt åt ena sidan. Detta var vad som hände natten till söndagen (och då när den åkte åt sidan så var skålen fortfarande inåt), och skålen läste sig också fast i sin position i några sekunder. Smärtan var fruktansvärd. I vanliga fall slipper jag svullnad genom att snabbt böjda knät och ha det så en stund, sedan brukar knät vara ok efter 1-2 dagar. Jag böjde knät när smärtan hade avtagit, men ändå svullnade knät. Och fortfarande är det lite ömt, att bära tungt och att gå i trappor är fortfarande lite svårt. Och nackdelen är att jag nu belastar andra knät mycket, så att det börjar göra ont.

Jag vet inte riktigt orsaken till varför skålen börjat åka inåt, minns jag rätt så är det samma knä som det gjort så på. Och minns jag rätt så är det just det knät som min hund rusade in i för något år sedan (så skålen for ut, och jag for också ...). Jag hade hoppats att undvika operation på knäna just för att de inte far ut så ofta och att jag fått lite muskler runt. Men när de börjar åka så här så blir jag livrädd (mer rädd för det än för operation). Jag for i golvet, vrålskrikandes och tårarna bara rann. Sådan smärta vill inte jag uppleva igen ...

Men iallafall, p.g.a. att knät fortfarande ömmar så sänker jag min spinnutmanings-mängd denna månad:
från 0,5 kg till 0,3 kg.



Jag har nu iallafall fått till att sticka lite, stickar handledsvärmare på strumpstickor. Använder stickor strl. 2,5 och vilket pillergöra det är! Jag är van med strl. 4-5, har också använt strl. 10 till någon sjal. Jag har fått jäklas med stickningen, en gång for flera av stickorna ut så då fick jag repa upp flera varv. En gång saknades en maska i 2-3 varv, trots att jag hade lagt på den ... Och nu sist hade jag en maska för mycket, och när jag skulle repa upp för att fixa problemet så åkte flera maskor ut! Och sedan gillar jag inte heller stålstickor, dessa är också böjda (av någon anledning, de är gamla så vem vet vad de har råkat ut för ;) ), använder dem bara för att de var de enda små stickor som fanns i huset. Jag ska se till att köpa upp ett gäng strumpstickor i bambu till mig själv snart.

Så jag är lite galen på stickningen just nu, tröstar mig med att jag ska ha dem själv så då spelar de där småfelen inte så stor roll (jag tycker inte om att behöva repa upp, oftast är handspunnet garn inte bra att repa upp tycker jag).

Garnet visade jag i förra inlägget, det är egenfärgad merino.

/AN