En tyst oktober blev det också, men med lite angorabilder iallafall!

Ja, oktober har också varit väääldigt tyst från mitt håll. Jag har spunnit en del iallafall, ett sockgarn (kabelgarn) på nästan 2 hg har jag gjort och snart är ett till (även det på 2 hg) klart. Jag har också påbörjat ett tunt sjalgarn, men det tar ju en sådan tid. Räknade ut att jag ungefär spinner 1 hg en-trådigt på (minst) 24 timmar, och jag vill göra sjalgarn på 2 hg - så det kommer också ta ett tag att tvinna ihop. Hittills har jag kanske spunnit 20-25 gram ...

Sedan så är det LandUtställning (LU) för kaniner i början av februari. Jag vill återigen ställa ut en halsduk och en sjal, så garn till de måste jag se till att spinna i november. Jag ska också sälja lite angoragarn då, så nu framöver är det egentligen bara angora som jag ska spinna på rocken. Problemet är att jag har svårt att karda angora på mina två kardor, jag köpte ett par nya kardmattor i somras men har nu fått ett nytt problem. Kardorna som är sämst att hålla i har nyaste mattorna, dock känns de ganska sköra. Medan kardorna med bäst handtag har sämre mattor vars nockor böjt sig rejält - men då är mattan robustare. Så jag vill inte riktigt ta bort mattorna från de bekväma kardorna (även fast det var planen). Men det kommer ändå bli så till slut då jag måste kunna karda angora. Men det tar emot ändå ... Jag hade tänkt åka och kolla på loppis om jag hittade bekväma kardor med dåliga mattor, men det har har inte blivit av (mycket men i min kard-historia här alltså ... ;) ).


Och jag hade tänkt färga lite kamband nu i oktober, men inte heller det har blivit av. Och det är vår pumps fel! Den pajjade och är nu fixad, men kan gå sönder när som helst. Så då vågar man inte använda så mycket vatten. Nu har vi en ny pump, men innan den installeras ska ett nytt pumphus byggas (det bygget är påbörjat men blir inte klart på någon/några veckor). Så inte förrän den nya pumpen är installerad kommer jag att våga färga.

Vilka invecklade historier jag kommer med i detta inlägg känner jag ...


Något inte lika invecklat; senaste bilderna på några av angoraungarna (nu börjar de vara riktigt stora):

Hilde, en viltgul hona (som jag misstänker har lite rödförstärkning), hon är så fin denna tös! Jag älskar hennes färg och längtar tills hon får vuxenull (i februari) som jag kan spinna av ...

Galahad, enda satinangora denna kull omgång. Han har visat mig några gånger hur alla ungarna lyckades rymma ur buren ;)

Också Gwen, som jag fortfarande inte vet vilken färg hon har. Hon kommer därför bara bli ett ulldjur, för även om hon till slut visar sina rätta färger så är risken att hon får ungar som tar lika lång tid på sig för att få rätt färg (plus att hon kan nedärva de vita ögonringarna, det är något som viltfärgade kaniner ska ha och Gwen är absolut inte viltfärgad).
(lägg märke till hennes korthåriga framben, jag älskar angoror med sådan päls och oftast har det kommit på angoror med satinangora i släkten men jag har också en rasren angora med sådan päls på frambenen).

/AN