Skratt är nog den bästa reaktionen när någonting inte går som planerat

En av mina bästa vänner var hit i torsdags, vi har länge planerat att växtfärga och äntligen kom vi till skott. Min vejde har hållit sig väldigt bra i en blomlåda, så vi började med den. Funderingen var att testa något annat också, men både koschenillen och indigon behövde en del förberedelse, så koschenill testar vi nästa gång (förhoppningsvis i november) och indigo gången efter det.

Förutom en lek i somras med lupiner så har jag bara färgat med syrapulver. Min vän har testat lite olika saker med färgning, men det var ett tag sedan. Jag hade skrivit ut två olika tillvägagångssätt för vejden, plus att jag har en växtfärgningsbok (dock inga bra recept med vejde i den, vi hade ingen lust att använda oss av urin ...).

När jag syrafärgar så blir det ljusare färger ju mindre pigment och ju mer vatten jag blandar. Så i ena receptet stod det 0,5 kg vejde, 100 gram ull och 2-5 liter vatten. Vi hade 0,15 kg vejde och 9 liter vatten, vilket vi räknade att kunna färga iallafall 200 gram ull, bara att vi skulle få ljusare färg. Det sket sig totalt kan jag meddela, det bidde ingen färg alls istället!

Det där magiska ögonblicket när man lyft upp ullen ur grytan och väntar på att den ska bli blå, det ögonblicket väntade vi på en stund. Jag kikade ett tag på ullen, väntade. Sedan sneglade jag lite på min vän, kollade igen på ullen och väntade lite till. Sedan kollade jag och min vän på varandra. Då brast vi ut i gapskratt!

Sedan hade vi roligt åt det hela ett bra tag efteråt och det ledde till många skratt. Så även fast dagen inte blev som planerat så blev det en riktigt rolig dag.

Hon hade också klippt några får som jag fick ull ifrån, och framöver ska jag också få mer ull. Vet inte riktigt vad som är i säckarna, i en ska det vara ull från en jämtlandsbagge, i en annan en korsning med åsenfår (så den ullen är grå och lockig). Jag fick sju påsar men jag tror det är två olika fällar i en påse, så åtta fällar totalt. Och jag tror att det är lite lammull, och de ska vara jämtlandsfår i, i 1-2 generationer. Ska kolla igenom säckarna noggrannare sedan, de ska också rensas och tvättas eftersom (ska passa på med det när mamma åker utomlands en vecka i slutet av november, annars blir det klagolåt här i huset ;) ), också ska jag fråga min vän så jag får lite bättre koll på vad det är för någon ull. Bilder på fällarna ska också läggas upp sedan (eller om det blir bilder sedan de är kardade, man får se).

Förutom detta så har jag även fått låna min väns kardmaskin. Tydligen har hon berättat för mig att hon har en, men det har jag glömt bort. Annars skulle jag har frågat om att få låna den för flera månader sedan, nu var det hon som undrade om jag ville låna den. Den har stått undanställd ett tag så jag har fått rengöra den en hel del, men nu har jag testat att karda på den. Det blir inga stora kardflor av angora (25-30 gr som max), får se hur mängden blir med fårull. Så det kan hända att jag kommer ha mindre kardflor till salu på min sida framöver.


Tyvärr mår jag så dåligt just nu att jag inte orkar spinna. När t.o.m. att pyssla med ull känns tråkigt, då känns det illa! Som tur är så har jag bra dagar då och då, men min egen spinnutmaning får ligga vilande tills jag mår bättre igen. Dumt att sätta upp spinnmål som jag inte vet om jag kommer att orka klara av.

/AN