När vi kom till djursjukhuset så blev det alla tester som ifjol, urin, blod, ultraljud och röntgen, det enda provet som visade någonting var snabb-sänkan, men vi hade kollat tempen och hon hade ju feber. Så veterinären tyckte att Tara skulle öppnas upp och kollas dagen efter, för något var ju fel. Så vi lämnade henne där efter hon fått dropp, antibiotika och smärtstillande.
Dagen efter blev hon opererad, visade sig att hennes livmoder var väldigt inflammerad plus hon hade lite inflammation i övriga buken. Så vi fick inte hämta hem henne den dagen, utan nästa dag.
När vi kom till djursjukhuset för att hämta henne så syntes det att hon var pigg, och hon skulle därifrån. Tratten hade hon inte på sig och djurskötaren som lämnade henne berättade att Tara var ganska less på dem. När jag tog Tara i kopplet drog hon ut, vid första bilens bagagelucka stannade hon och väntade att vi skulle öppna, men vi hade bilen efter. Där ställde hon sig också vid bakluckan, men hon fick sitta i baksätet så hon inte skulle hoppa med såret. På hemresan skulle jag ha sele och bälte på henne, men det var bara att glömma. Så i princip hela bilresan hem (ca 5 mil) satt jag och höll i henne för att dämpa stötarna, hon satt mest för hon ville inte trycka ihop magen.
Väl hemma var hon ganska orolig, hade tungspetsen ute och gnällde hela tiden, hon förstod nog inte riktigt att hon faktiskt var hemma igen. Tratten testade vi men hon fick panik och slet den av sig (så då förstod jag varför hon inte hade den på sig när vi hämtade henne). På natten blev det ett gammalt linne draget över bakdelen och magen, så hon inte skulle klia upp såret (bandaget på såret fick därför vara kvar). Tratten skippade vi, hon visade heller inga tendenser att vilja klia såret med tänderna.
Dagen efter mådde hon bättre, var nog skönt att vara hemma också. Nackdelen med henne är dock att hon hatar att ta det lugnt. Hon är van att sitta i löplina varje dag och springa runt och hålla koll och skälla på allt och alla (tur man bor på stor gård på landet). Hon ville också helst vara ute, var svalt och skönt åt magen att ligga i gräset. Dock var hon villig att ta en tupplur med mig i rummet på ca 3 timmar på eftermiddagen, så helt i form var hon absolut inte.
Och igår var hon ganska mycket som sitt gamla jag, försökte rida på gammeltiken, tog boll i munnen och busade, inne fick hon ett tok-ryck och var allmänt busig och skällde ganska mycket på allt hon såg. Insåg då också hur många dagar innan vi åkte in som hon inte mådde bra, jag hade varit fundersam att hon inte ville busa med leksaker men trodde det berodde på löpet. Annars hade hon varit hoppig, skällig och busig. Så det är trist att hundarna är så "duktiga" med att dölja smärta ...
Igår var det också fint väder, så jag satte henne i löplina och la mig på altanen för att hålla koll på henne. Hon sprang runt och skällde, gnuggade ryggen i backen och låg i skuggan.
Men nu kommande dagarna blir det att hålla koll på henne ganska mycket så att hon inte river upp såret och håller sig någorlunda lugn. Men är så glad att hon är hemma och mår bra, var några jobbiga dagar för mig när hon var på djursjukhuset. Jag blir så lätt deppad så jag var tvungen att ta en veckas studieuppehåll, också varken åt eller sov jag. Så andra natten hon var hemma sov jag så djupt, det var skönt ...
Nu är det TdF, får se vad jag ska spinna och hur mycket jag hinner. Men något ska det absolut bli.
/AN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar