Kaninresan till Vänersborg

Jag åkte på en rejäl förkylning sedan jag kom hem, därför har jag inte orkat skriva något om resan tidigare.

På onsdag kväll (den 21:a) åkte jag hem till min vän och spenderade natten där. På morgonen började vi den 70 mil långa resan ner till Vänersborg. Resan var ganska händelselös, vi åkte förbi en älgko med två kalvar som stod i diket och vi såg dem inte förrän vi var alldeles bredvid dem ... Några minuter senare såg vi ännu en älg, denna passerade vägen långt framför oss så vi hade tid att stanna.

Alldeles innan vi nådde Vänersborg så hamnade vi lite fel, vi kom in på en skogväg till en by och körde ca 3,5 km innan vi vände. Väl i Vänersborg hittade vi hotellet och arenan (där utställningen höll till) ganska fort och vi åkte först till arenan och packade upp på våra montrar, ställde upp produkterna vi ställde ut och satte utställningskaninerna i buren. Vi var nog på hotellet runt 21:30-22:00, då började vi resan ca 08:00. Så vi åkte ner på ca 12 timmar.

Jag lärde mig en del med att ha monter, ska jag ha det någon mer gång så vet jag mer hur jag ska ställa upp och även fixa mer saker flera månader i förväg. Till denna gång gjorde jag mycket i december och första veckorna i januari. Första dagen var jag även väldigt spänd p.g.a. social fobi, men det gick rätt så bra ändå. Min kompis monter stod alldeles bredvid min så jag hade hennes stöd. Fick dock höra av henne att jag pratade alldeles för lite när folk kom och tittade, men hon vet ju varför ;) Först på söndagen kände jag mig mest bekväm, det berodde nog dels på att jag var van att vara där nu och kände mig ganska trygg i montern och dels på att det var minst folk den dagen ;)

Min monter stod bredvid ett gäng angora"tanter" så första dagen sålde jag både kamband (så nu måste jag färga lite nytt till webbutiken) och även tre nybörjarpaket till spinnerskor. Jag vågade dock inte prata så mycket med dem som jag hade velat (är ju alltid kul att prata om ull, spinning och garn), även det berodde på min sociala fobi.

Utställningsmässigt gick det bra, för kaninen och båda produkterna som jag ställde fick alla 94,5p, vilket innebär att jag fick pris. Samma sjal och halsduk som jag ställde ifjol (då LU var i Södertälje) ställde jag i år också, nu var skillnaden att det var en utbildad produktdomare som dömde. Bedömningskorten hade också ändrats, förr tror jag att det var samma bedömningsskala för ull och skinn produkter, nu hade de olika bedömningsskalor. 94,5p är lägsta poängen för att få pris, och då får man inte välja från prisbordet. Ifjol var det rosetter för 94,5p och i år var det antingen vattenskål eller en diamant (av plast). Skålarna är de bästa jag vet till angorakaninernas vatten på vintern, så för produkterna tog jag skålar och för kaninen en diamant.

Min kompis ställde bara en produkt, en åkpåse i kaninskinn. Och hon kom 2:a i produktklassen vilket är jättebra! Hon är väldigt duktig att bereda skinn och sy. Även det är ju en viktig del om man slaktar, att ta reda på skinnen i stället för att de kastas.


Vägen hem blev en rolig historia. Vi kom iväg i bra tid tyckte vi, klockan var nog 14:50. Efter ett tag ringde kompisens mobil. "Saknar du en engelsk vädur?". "Nä, det tror jag inte". Så visade sig att hon hade glömt en kanin som hon hade haft i sin ägo i bara 2 veckor! Det var bara att vända. Sedan blev vi lite tillsnurrade, vi skulle möta ett snällt par som tog med sig kaninen från utställningen så att vi slapp åka enda tillbaka. Men vi är ju norrlänningar plus att min kompis var förkyld och jag saknar allt vad koordinationsförmåga heter! Men det löste sig till slut och Candy var slutligen i vår bil. Det jag fann roligt var också att ca 5-10 min. innan min kompis mobil ringde så hade vi suttit och pratat om kaninen ...

Senare tappade vi bort oss lite och hamnade på E18 till Karlstad, väl där inne skulle vi hitta till E45:an och det tog ett tag. Men vi lyckades med det också. På hemvägen sedan så såg vi två rävar (en med fångst i munnen) och en hare. Tror vi såg dem mellan Mora och Sveg, eller om det var efter Sveg. Men inga större djur än så såg vi iallafall!

Hemma hos kompisen satte vi in alla kaniner i stallet. Också skulle vi gå in men kompisen hittade inte sin husnyckel! Hennes karl var hemma men han skulle upp 05:00 för att åka på jobbet (klockan var 03:30) så min kompis ville inte väcka honom. Som tur var hittade jag husnyckeln efter 1-2 minuters sökande i min kompis resväska. Så vi tog oss in och kunde äntligen få sova! Själv var jag hemma på måndag eftermiddag. Så nästan fem dygn var jag hemifrån, både kaniner och hundar var glada när jag kom hem.

En annan "rolig" sak som hände i Vänersborg var att på torsdagen åt vi middag på Pärlans gatukök. På fredagen skulle vi göra det igen men hade lite svårt att hitta vägen (GPS:n visade fel först men visade sedan rätt). På lördagen var det störtomöjligt att hitta dit! GPS:n visade oss till ett bostadsområde. Vi båda var supertrötta och ingen av oss mindes hur vi hade åkt tidigare dagar. Efter 1 timmes körning i Vänersborg åkte vi till en mack i närheten av hotellet, köpte varsin baguette och åt dem inne på hotellrummet.

Med allt tok som hände oss är det bra att vi har så lätt att skratta tillsammans.Om vi inte skrattade samma dag så gjorde vi det dagen efter något hade hänt. Och kvällarna i hotellrummet var ganska fyllda av skratt och tokigheter. Vänner man är så roligt med, de är verkligen guld värda <3 br="">


Jag köpte en satinangorahane och en angorahona i samband med utställningen (hade tingat dem ett tag innan). Angoran var tingad som en hane men uppfödaren hade sett fel (jag själv fick kolla när uppfödaren kom med kaninen för uppfödaren hade börjat tveka om den hade sett rätt). Men jag var jätteglad, uppfödaren har fina angoror och lång kö på honor. Så jag har aldrig ens velat ställa mig i kö på en (för uppfödaren bor runt Vänersborg, alltså väldigt långt bort från mig).

Så totalt i år kommer jag nog att ta fem angorakullar. Tre i vår och två i höst. Jag korsar angora med satinangora men kullarna jag ska ta i höst kommer bli rasren angora och rasren satinangora (eller ja, föräldrarna är av samma ras men mamman har angora/satinangora korsningar till föräldrar). Jag har bara fått en rasren kull av angora (och ingen av satinangora), det var min första kull av angora som föddes våren 2009. Så i år blir det nog en spännande avelsår vad det gäller dem!


Jag fotade inte så mycket på utställningen, jag tog mammas kompaktkamera då den är liten men däremot tar den sämre bilder än min systemkamera. Så när jag mår lite bättre ska jag föra över bilder till datorn så får de hamna i ett eget inlägg på bloggen. Ska även fota de nya kaninerna, det har jag inte hunnit göra än.


/AN